i livet är varje slut bara början på något nytt

Vilken dag det har varit! Har varit ute hela dagen med mina elever. Fått lite färg i ansiktet och haft det allmänt gott! 

Efter jobb var det träning med mina gymnaster som gällde. Gick ifrån träningen med en sån glädje i kroppen! Dessa ungdomar är helt fantastiska! 

Nu sitter jag i soffan och kollar talang. Blir att säga godnatt alldeles strax då jag ska försöka få några fler timmars sömn än vad jag fick i natt. 

Imorgon är det tisdag och ett besök hos BM väntar efter jobb.

Bjuder på en bild på hur jag känner mig just nu! 

Efter uppvisningen var jag en sådan stolt tränare (vilket jag iförsig oftast är). Vilka ungdomar, vilken glädje! Jag har sagt det innan men säger det igen. Hade alla ungdomar i Sverige haft dessa ungdomars stora hjärtan, goda tankar och glädje så hade Sverige gått en bra framtid till mötes. 

När jag kollar på den så känner jag bara ren och skär lycka! Tänk att jag och Andreas har skapat något så vackert (ja både i gips och det som gömmer sig i min mage). Den här magen är ett sånt fint och speciellt minne som jag är så glad att vi gjorde!

Vi kom till förlossningen i Lund runt 9. Blev skickade till ett rum där vi fick vänta ett tag innan en BM hade tid för oss. Hon gjorde ett snabbt ultraljud där hon konstaterade att stjärnan definitivt låg med huvudet uppåt fortfarande. Hon berättade lite om vad som skulle ske före, under och efter vändningsförsöket. 

Blev kopplad till CTG som Andreas tyckte var skit häftigt. Han har ju aldrig hört hjärtljudet live innan så då blev han glad. Tror hans hjärta också tog ett litet glädjeskutt när BM berättade att bebisen hade små toppar på kurvan som de kallade bebisens glädjeskutt som visade att bebisen har det väldigt bra och är lycklig i magen😂🌟.

Efter en dryg timme kom så läkaren och kollade med ultraljud igen. Kollade navelsträngen osv och allt såg bra ut👍.

Jag fick bricanyl som sprutades in via en kanyl i handen och på två sekunder var jag helt borta, en väldigt obehaglig känsla. Läkaren tog sina händer och tryckte upp stjärnans rumpa och tryckte sedan vid sidan av huvudet på henne. Denna processen gjorde skit ont och på uppmaning av BM försökte jag andas igenom smärtan "in genom näsan, ut genom munnen" fan lättare sagt än gjort. Denna processen var över på mindre än två minuter och sen var hon vänd. Jag kände tydligt när hon vände sig, typ "plopp" i magen haha. Sen fick jag ligga med ctg igen för att se så att stjärnan hade det bra i magen, vilket hon hade.

Läkaren konstaterade att vändningen hade gått exemplariskt och att det var väldigt enkelt att vända henne eftersom hon fortfarande var så liten. Han poängterade dock att eftersom hon var så liten så är det även lätt för henne att vända sig igen då det finns gott om utrymme. Gör hon det blir det kejsarsnitt. Hur hon ligger nu ska kollas på tisdag.

Jag tror dock att hon ligger kvar med huvudet neråt för hennes rörelser är helt annorlunda nu jämfört med innan. Hon gör mer större rörelser liksom. Sen har jag börjat få mer ont också. O det är ju klart, håller hon på att fixera sig nu så trycker hon på neråt ju. 

Men det här med smärtan är något nytt för mig och jag är så GLAD att jag inte känt något tidigare. De här huggningarna som kommer från ingenstans helt plötsligt och försvinner lika snabbt igen vid insidan av låret gör mig galen. När Jag och Andreas var på Mcd i fredags och jag skrek "jävla fitta" rakt ut gjorde honom nog lite fundersam. Lilla pryda Louise som får ont i hjärtat av fula ord sa nu ett själv. Han kollade på mig som att jag heeeelt tappat det och jag kollade tillbaka med mord i blicken! Det är din jävla unge som får mig att känna såhär tänkte jag, han bara flinade, typ som "jaaaa jag och Nova mot dig bruden"

3 veckor kvar till beräknad födsel🌟🌟🌟

Av bästa Sando med familj fick jag nämligen ett gipspaket i present på babyshowern som vi nu ikväll använde.

Andreas gjorde ett utmärkt jobb,

Mäkta imponerad måste jag säga, JAG hade inte haft det tålamodet!

Nu ska den torka ett tag innan vi ska dekorera den och hänga upp den på väggen👍

Jag visar en helhetsbild först så ni får se kaoset😖😂

Gardinerna ska bli färdiga och hängas upp, en matta ska köpas, en lampa skall köpas och sen en massa krims krams som tavlor osv. 

Hallongården är ett mysigt litet ställe ute på landet där de odlar hallon och annat gott. Där finns en liten affär och ett fik. Vi tog en fika och satt ute i solen och mumsade. 

Det var så härligt! Våren är här!!

Semestern började i alla fall med ett gymnastikläger. Inga skador denna gången men många framsteg😎 och en kväll i bowlinghallen hann vi med:)

Jag är så trött men måste man så måste man.  Har semester en vecka nu men är uppbokad varje dag så får se hur mkt vila som hinns med:(

MEN vi älskar lägenheten! HUR skulle vi inte kunna älska den, dels perfekt planlösning och sen dessutom alldeles ny. 

Vi har i alla fall bestämt oss för att stanna i lägenheten tills vi hittar något annat perfekt. Tar det 2 år till får det ta det. Vi tänker inte iköpa för köpandets skull och definitivt inte stressa. Med tanke på detta beslutet så har jag helt plötsligt fått en ny kick i att fixa hemma. Efter ett år är det kanske dags att fixa gardiner i alla rum och inte bara vardagsrummet? Hihi

Och nu när det dessutom kommer en ny liten tjej till världen som behöver ett ställe där hennes saker kan vara så får jag möjlighet att inredda ett rum till, det forna skräp och tvättrummet som vi nu städad ur. 

I dag tog Andreas mamma med mig till ett ställe ute på vischan där man kunde köpa tyg. Hon hittade ett så fruktansvärt fint tyg till stjärnans blivande gardiner och jag blev helt såld. I mönstret och i färgerna! Så vi köpte det så ska hon sy till gardinerna till mig. Tur jag har folk som är så händiga runt omkring mig för jag själv hade aldrig klarat det! 

Jag bara funderar lite om allt och inget. Funderar på om det här är på riktigt eller bara en dröm. Funderar på när min sambo kommer få lov att vara hemma i mer än bara ett par dagar i streck. Jag saknar honom något så fruktansvärt. Funderar på hur tiden bara kan springa iväg hela tiden. Jaja mycket att fundera på utan några svar. Bara låta allt ha sin gång så blir det säkert bra.

En bild på la mage i v. 35

Jag som hade bestämt mig för att inte fira, inte uppmärksamma blev väldigt firad. Dagen började med att min bff bakade scones till oss alla som sov i Arlöv. Ja för hör ni, MIN bff var HÄR! HÄR HÄR HÄR, fattar ni hur lycklig jag var? Hur hel jag kände mig! 

Sen åkte vi vidare till mina föräldrar där alla andra från Göteborg väntade. Jag blev firad med massa presenter och god mat . 

Nu är jag verkligen gammal på riktigt, nu kommer jag krympa på längden istället för att växa högre. Rynkorna kommer bli djupare och påsarna under ögonen bli större. Gå utan bh eller köra med trekantsbikini är kört, känns inte okej mer.  Allt kommer börja hänga och åldern tar ut sin rätt.

I fredags kom min man hem och lagade supergod middag. Det händer inte ofta att han frivilligt på eget intiativ lagar mat. Det var så gott så gott så gott! Vi hade en sån perfekt fredagskväll och njöt bara av varandras sällskap.

Vaknade på lördagen efter att ha sovit riktigt bra. Gick upp och gjorde mig iordning och åkte sedan till Linda. En helt vanlig frukost dejt som så många gånger innan, trodde jag...

Öppnade dörren och där stod massa människor! Så många och jag började gråta! Suprise! 

En babyshower för mig och stjärnan i magen!

Allt var så fint ordnat och ordet tacksam passar bra in på hur jag kände och känner inför att ha dessa underbara människor i min närhet. 

Att Nova kommer växa upp i en miljö med helt underbara människor är det ingen tvekan om. 

Vi fick så fina saker och jag kommer för

Lär ju inte bli bättre sen när Novis kommer, brås hon det minsta lilla på sin pappa så lär det ju vara musik non stop och Bo Diddley all over the place! 

Idag blir det frukost med Mallow och Linda om en dryg timme. Ska bli mysigt! 

Annars inga planer för min sista dag som 24 åring. Tar det som det kommer,

Carpe diem liksom!

Fast jag bara jobbat en dag denna vecka så är det ändå härligt med fredag! 

Hoppas på en lugn dag på jobb, att kidsen kan behave och har gjort sin läxa till idag annars faller hela min planering. 

Har en del omdömen att skriva också idag innan jag kan ta fredag, sista dagen idag att lämna alla omdömen i idrott. Ser så fram emot helg! 

4 lektioner och ett långt möte följt av 3 timmars träning skall denna dag bestå av, ganska lugn start eller? 

Hörs senare!

Annat som skiljer sig nu från föregående veckor är att jag har börjat få "mensliknande" smärtor i samband med att jag stressar eller typ går fort, antar att det är sammandragningar.  Annars mår jag bra (förutom förkylningen då). 

Detta är även min sista vecka som gravid 24 åring, på söndag blir jag 25, då livet börjar gå nedför ändå så jag antar att jag blev gravid vid rätt tillfälle när ändå allt skall hänga till höger och vänster. 

Jag fick lite bakläxa men stjärnan i magen verkade ha det bra i alla fall. Jag har mått kast de senaste fyra veckorna. Extremt förkyld och inte mycket sömn på nätterna. Nu de senaste dagarna har det dock blivit värre med feber osv. OCH jag har inte tagit någon alvedon eller annat febernedsättande. Detta fick jag mycket smisk på fingrarna för.  Jag är av den meningen att jag anser att folk tar alvedon och andra läkemedel för lätt och därför blir immuna mot medicinen när man verkligen behöver den. Jag vill inte bli immun och är därför väldigt restriktiv mot just mediciner. Men tydligen i detta fallet så var det helt fel! Har jag feber och en förhöjd kroppstemperatur betyder det att stjärnan har det ännu varmare i magen=inte bra alls. Så nu har jag börjat ta alvedon 2 tabletter var sjätte timme.

Över till roligare saker. 

Sf måttet låg på 30 så hon följer sin kurva perfekt!  Och hjärtljudet låg mellan 145-150 också perfekt! Och alla prover osv var bra! 

Jag hade gått ner 300g de senaste två veckorna men det var så lite att det spelade ingen roll. 

Imorgon går vi in i en ny vecka. V34 så det är verkligen nedräkning nu! 

Den senaste månaden har Andreas varit på resejobb 3 av 4 veckor. Jag saknar honom så det gör ont.

Andreas kämpar på men jag vet att han tycker det är jobbigt. Andreas är ingen ensamvarg, Andreas behöver folk, liv och rörelse runt omkring sig. Han är en rastlös människa som behöver saker att göra hela tiden för att inte bli uttråkad. Lätt att göra det när man är iväg och lever ur en resväska.

Tidigare tyckte jag det var gött när han var borta ett tag, jag fick tid till att göra massa saker utan att ta hänsyn till någon annan. NU däremot, jag vet inte vart jag skall ta vägen. Jag vill bara ha honom här. Jag vill inte vara ensam! 

Det liksom spelar ingen roll hur många jag umgås med eller vem det är, INGEN är HAN. INGEN är min sambo, ingen är Novas pappa. 

Jag hoppas att detta blir det sista resejobbet på ett tag nu. Jag behöver Andreas hemma och Andreas behöver vara hemma med mig.