Att vara sambo men ändå ensam
Usch vad jag känner mig ledsen och grinig. Jag har ingen rätt att vara ledsen och grinig, det är jag som har det lätt i denna situationen, Andreas har det svårt.
Den senaste månaden har Andreas varit på resejobb 3 av 4 veckor. Jag saknar honom så det gör ont.
Andreas kämpar på men jag vet att han tycker det är jobbigt. Andreas är ingen ensamvarg, Andreas behöver folk, liv och rörelse runt omkring sig. Han är en rastlös människa som behöver saker att göra hela tiden för att inte bli uttråkad. Lätt att göra det när man är iväg och lever ur en resväska.
Tidigare tyckte jag det var gött när han var borta ett tag, jag fick tid till att göra massa saker utan att ta hänsyn till någon annan. NU däremot, jag vet inte vart jag skall ta vägen. Jag vill bara ha honom här. Jag vill inte vara ensam!
Det liksom spelar ingen roll hur många jag umgås med eller vem det är, INGEN är HAN. INGEN är min sambo, ingen är Novas pappa.
Jag hoppas att detta blir det sista resejobbet på ett tag nu. Jag behöver Andreas hemma och Andreas behöver vara hemma med mig.
Kommentarer
Trackback
