i livet är varje slut bara början på något nytt

Jag och Andreas var lyckligare än någonsin tillsammans och allt kändes frid och fröjd. Tyvärr föjdes detta av några månader av ett rent helvete. Vi kan väl säga att vi båda två var typ rebeller som alltid ville ha allt gjort på vårt eget sätt. ingen ville kompromissa  och bråken avlöste varandra. På något sätt kändes det som att jag förlorade min bästa vän. Jag var i sorg. Det kändes som att vi båda ville något annat. Vi ville nog båda vara små igen och slippa ta ansvar. känna en trygghet som vi inte gjorde riktigt hos varandra just då. Det var kaos i båda våra liv. Jag trivdes inte i skolan, det var en pina att gå dit och Andreas trivdes inte heller med det som pågick i hans liv. Många dagar, kvällar och nätter spenderades med att vi helt enkelt skrek på varandra. Vi lyssnade inte på vad den andra hade att säga utan vi bara skrek, skrek och grät

.

En klok vän sa till mig vid en tidpunkt då det var som värst att samboskapet aldrig är lätt. Att man aldrig kan känna varandra till hundra procent och att det tar tid att komma till ro med varandra. Med tid menas inte en månad eller två, utan det kan ta år. Detta fick mig att stå ut och tro att det dåliga kommer vända.

.

Hon hade så rätt. En dag då allt var kaos bröt jag ihop, Andreas bröt ihop och vi visste båda två att vi behövde en förändring. Ytan vi bodde på i den gamla lägenheten var inte problemet i vårt förhållande. Problemet var egoism. Vi tänkte båda två som två individer, inte som ett par.

.

Sen den dagen har allt gått uppåt. Kanske inte spik rakt uppåt. Det har definitivt varit fall, några hårda sådana, några små dalar. Men uppåt har det definitivt gått. Vi har sakta men säkert byggt upp det som vi hade innan vi blev ett par, vänskap. Det viktigaste vi har, vänskapen. Vi tillsammans ÄR ett team. Vi måste tänka som ett TEAM.  Det vi båda gör skall vi göra för VÅR skull. Självklart är vi egna individer som har egna åsikter och egna ideér men vi har lärt oss att kompromissa. Vi har lärt oss att lyssna på varandra igen och visa respekt och hänsyn för varandra.

.

Jag kan idag tänka tillbaka och undra vad det var som gjorde att vi faktiskt stannade kvar hos varandra. Att vi stod ut. Jag har kommit till den punkten där jag känner ett lugn i vårt förhållande och i min trygghet till Andreas. Jag tvekar inte på oss som ett par utan är hundra procent säker på att detta är rätt. VI är rätt, sen får alla andra tycka vad de vill om det.

.

I ett förhållande kan man växa båda i sig själv och som ett par. Man kan växa isär och man kan växa tillsammans.

Jag och Andreas växer tillsammans!

.

Vi har gemensamma planer för VÅR framtid som en familj, som ett par och som egna individer. Jag älskar mitt liv och skulle inte vilja byta plats med någon. Och anledningen till att jag älskar mitt liv är han, den där mannen med de där fina ögonen som får hela min kropp att skaka så fort han rör mig.

.

Två dagar efter gjordes en besiktning av lägenheten och vi blev lovade en total renovering. Nytt badrum, nya tapeter, omlackering av köksluckorna och garderoberna + byte av golv i kök och sovrum.

.

Vi var glada. haha.

.

.

Dagen jag flyttade minns jag som om det var igår. Det var den 1 augusti. Klockan var tidig morgon och mamma körde mig till bussen. Vi sa hejdå. Jag grät inte, inte så att mamma såg, men så fort jag satte mig på bussen började tårarna att rinna. Jag var på väg mot mitt nya liv där trygghet inte fanns, där jag var ensam och var tvungen att stå på mina egna två ben.

.

Efter några timmars resa var jag framme i Göteborg klev av bussen och åkte mot min nya bostad. Jag kom dit och det var tomt. Inte tomt på möbler eller saker utan på minnen. Här skulle jag skapa mig ett liv och egna minnen. jag var redo, redo för att bo själv och sköta mig själv, redo för att bli vuxen.

.

men....så hände det...det jag inte hade räknat med. Killen jag varit tillsammans med i enbart 4 månader kliver in genom dörren. Kollar på mig med sina fina ögon och får det att pirra i hela magen. Vi beter oss båda två väldigt nervöst, som om att det var första gången vi träffades typ:P

.

Sen den dagen har vi inte spenderat många nätter isär. Helt ärligt så är det en pina på många olika sätt.

.

Iallafall innan jag visste ordet av bodde Andreas där på heltid.

.

Att bo på en yta på 28 kvadrat två personer sätter stor press på ett förhållande tro mig. Speciellt när man varit tillsammans så kort tid och som vi haft ett distans förhållande. Jag trodde verkligen att jag kände Andreas men jag hade så himla fel. Allting blev väl egentligen bara fel. Vi spenderade mer tid med att bråka med varandra än att vara vänner. Trotts det var jag väldigt väldigt kär och lycklig. Allting vi gjorde var det mycket passion i. Tolka det hur ni vill...

.

Jag och Andreas visste båda två att vi inte kunde fortsätta på detta sätet. Vi behövde en förändring. Stod i vägskälet om vi skulle göra slut eller ge vårt förhållande en chans till fast på en annan plats. Hitta något vi kunde kalla vårat. Inte bo i MIN lägenhet som jag uttryckte mig väldigt många gåner. Lägenheten  var MIN Andreas inkräktade på MIN yta, fast vi delade hyra osv. ALLTING där var mitt. Vi ville ge OSS en chans till. Så vi sökte lägenheter och fick en ganska snabbt. Inte vilken lägenhet som helst utan en helt underbar stor två med lagom i hyra. Fortsättning följer...

Mia... Jag vet att livet ibland känns jävligt tufft och jag vet att vi båda har frågat oss själv, både en och två gånger vad vi egentligen gör i denna staden. Vi har så mycket gemensamt men endå är vi så olika. Vill att du ska veta vilket stort stöd du är när tider känns tuffa och jag är så himla glad att jag har träffat en så bra tjej som dig här uppe i Göteborg!

Idag var jag på ett möte med studievägledaren. Det gick väl inte som jag hade tänkt men det är så livet funkar. Sätter en i kniviga situationer hela tiden. Är väl bara till att tackla det så gott det går.

.

Nu ikväll står det jobb på schemat igen precis som vanligt. Jag är sååå redo för semester.

.

Idag fick jag ännu mer dåliga nyheter. Mitt och Andreas mål denna sommaren har varit att jobba o spara pengar så vi kan köpa oss en diskmaskin. För ingen av oss gillar att diska och det eså frustrerande med all disk hela tiden. Iallafall vi har hittat en diskmaskin vi vill ha så ringde vi till fastighetsskötaren så sa han att om vi ska kunna sätta in diskmaskinen så behöver vi ett nytt eluttag o lite annat skit för att det ska fungera o det är en kostnad vi får stå för själv och tydligen så är det en ganska stor kostnad! SKIT SKIT SKIT! hahaha jag vet det är en löjlig sak att bli arg o irriterad för men jag ville så gärna ha en diskmaskin nu nu nu.

.

.

Förövrigt så hade jag en helt underbar helg nere i malmö. Gjorde inte alls mycket för varken jag eller Andreas mådde så bra, men det var mysigt att bara vara hemma i Malmö med mannen i mitt liv. pirrade i magen hela tiden!

.

.

Jag hade verkligen önskat att jag fick vara glad en hel dag just nu för det hade jag verkligen behövt. Att gå runt med en klump i magen och ångest över livet gillar jag inte. Allt äör bara drama drama drama. jag pallar inte, jag är inte fjorton längre!

.

.

.

Aja nu ska jag försöka lägga det bakom mig, ta på mig skorna och gå ut och springa bort min ilska. Det fungerade för några år sen och borde fungera fortfarande.

.

.

Sen väntar tvättstugan och ett berg av disk! HÄRLIG FREDAG

Jag är faktiskt ledig nu i tre dagar, jag har alltså helg nu!!!:D:D

.

Imorgon kommer mitt livs kärlek hem till vår lågenhet! så himla härligt ska det bli. Har ju inte träffat varandra på två veckor nu så det kommer bli riktigt mycket pussar denna helgen!

.

måste bara visa en klänning My hittade till mig i helgen...OM man endå hade haft pengar!

Jag blev iallafall klar med mitt så jag kunde sluta i tid. Eller rättaresagt jag gick så att jag skulle hinna med spårvagnen så jag slapp ta taxi hem.

Idag börjar jag jobba 11 och slutar 20 därav att jag är uppe så tidigt fast jag slutade så sent inatt.

Två dagar kvar av jobb sen blir det en dag ledighet vilket jag verkligen ser fram emot för då kommer mitt hjärta hem och stannar över helgen!

.

Jag är trött och irriterad idag. Orkar inte med detta längre. Jag förstår inte poängen med att ringa och väcka någon halv 4 på morgonen och bara gapa och hålla på. Jag förstår ingenting egentligen! Jag vill inte vara mamma till någon! hoppas du vaknar upp snart och inser hur illa detta är.

.

Det har varit en bra helg som jag önskar kunde stannat ett tag till. My var här och förgyllde min vardag. Jag älskar henne över allt annat. Hon är den jag litar på mest i hela världen och hennes råd är sååå värdefulla för mig.

.

Vi gjorde inget speciellt egentligen mer än att njuta av livet, äta gott och shoppa lite! Det var underbart och behövligt!

.

Imorgon är det måndag och dags för en vecka jobb igen. Jobbar alldeles för mycket denna vecka men det är helt självmant så jag ska inte klaga. Nej nu ska jag faktiskt kolla TV och njuta av ett glas cola. UNDERBART!

.

Jag är en förvirrad människa, det är vad jag är. Jag finns för att jag måste. Jag lever livet som en zombie. går till jobb går hem, städar och tvättar. Det känns som att livet  går på rutin och jag glömmer bort att leva, eller i alla fall känna mig levande. glömmer bort att uppskatta det som livet erbjuder. Varenda liten sak vill jag kunna uppskatta igen som jag gjorde för några år sedan. På något sätt känns det som att jag ville växa upp för fort. Jag ville vara självständig. Men saken är den att jag är inte gammal. Jag är bara 21, jag är ung!. Det är inte många i min vänskapskrets som flyttat hemifrån när de va 20 så som jag gjorde. Att bo utan sina föräldrar är tufft. inte bara ekonomiskt utan helt fysiskt också. När man bor hemma förstår man inte hur mycket ens föräldrar egentligen jobbar för att få vardagen att fungera. Jag har aldrig uppskattat mina föräldrar så mycket som jag gör nu när jag flyttat ifrån dem. Att sätta ner disken i diskmaskinen när man är hemma nu är inte jobbigt utan faktiskt roligt eftersom man slipper diska. Att tvätta när man är hos mina föräldrar är något som känns roligt eftersom man slipper springa upp och ner från trapporna till tvättstugan och tävla mot klockan för att hinna tvätta klart.

.

Till det ekonomiska då...Det är hemskt! att få ångest för att man unnar sig en fika på stan eller en utgång då och då det är hemskt!

.

Jag är 21! jag borde vara ute och dansa varje helg med mina vänner, kunna uppskatta livet. Jobba för att tjäna pengar till en super resa, inte till en diskmaskin! lägga mina pengar på kläder och fikor...inte tvättmedel!

.

Jag är helt enkelt trött på livet, vill sluta ha alla måsten och bara vara JAG ett tag!

Jag behöver sätta igång med träningen...jag behöver en förändring i livet...Jag behöver må fysiskt bra igen... jag gör inte det just nu..jag mår riktigt illa av mig själv... Jag försöker ändra vad jag äter men det är inte så lätt.

Imorgon börjar jag inte jobba förrän 3...tänkte åka o träna på morgonen och sen hem o städa, sola lite o sen åka till jobb.

Det är planen iallafall...får se hur det går med det!

därför hade jag tänkt gå o lägga mig tidigt ikväll riktigt tidigt...