i livet är varje slut bara början på något nytt

Jag som var hundra på att det låg en liten pojk i hennes mage blev lagom chockad när förlossningen var över och det visade sig vara en tjej. En Olivia! 

Känslan är mäktig. Så mycket kärlek jag känner till den här tjejen som jag aldrig har träffat är helt sjukt! 

Nu längtar vi i familjen Marcusson/johansson fruktansvärt mycket efter att få träffa familjen Lindström/Gunnarsson. 

Jag vill bebisgosa med Olivia, snacka förlossning och bajsblöjor med Hanna och berömma John för att han helt enkelt är världens bästa pappa till Olivia och världens bästa fästman till Hanna. 

Att bli förälder är överväldigande, man känner allt och lite till. Och jag ser såååå mycket fram emot att få känna allt och lite till under hela Novas och Olivias uppväxt tillsammans med Hanna och John och självklart andreas med.

Jag ser fram emot semestrar, jag ser fram emot grått, jag ser fram emot skratt. Jag ser fram emot att dela livets med och motgångar med den bästa vännen jag vet (och våra män). 

Jag vet att vi ser och kommer att se på föräldraskapet, barn och uppfostran på många olika sätt. Vi kommer definitivt inte alltid vara överens. Men det gör liksom inget. I vår vänskap är det okej och det är det jag älskar. 

Tänk att du Hanna har blivit mamma!

Jag kan inte med ord förklara hur stolt jag är över dig! I mina ögon är DU en supermamma, den bästa mamman till Olivia.

Jag längtar efter er💕