i livet är varje slut bara början på något nytt

Jag försöker hela tiden bli bättre och bättre på att leva i nuet och verkligen vara här! Inte vara i en annan värld genom datorn eller telefonen och inte bara leva för framtiden utan vara här och leva här, men det är svårt.

 

Jag har sådana höga förväntningar på mig själv och att inte, aldrig misslyckas. Jag kommer aldrig tillåta mig själv att vara en förlorare, aldrig tillåta mig själv vara sämre än vad jag vet att jag kan vara. Med den pressen på mig själv är det dock svårt att njuta och koppla av. Jag förväntar mig av mig själv att jag alltid skall klara av allt jag försätter mig för, vilket alltid är mer än vad det egentligen finns tid för.

 

Jag förväntar mig att jag skall klara av ett heltidsjobb, att jag ska klara av heltidsstudier, att jag skall klara av att vara världens bästa vän, att jag skall vara världens bästa flickvän, att jag skall ha ett välpolerat hem och alltid vara på strålande humör. Det är det jag vill förmedla och det tror jag att jag är väldigt bra på. Men den inre stress jag känner har börjat påverka min hälsa. Jag vet inte riktigt hur länge jag klarar detta mer. Jag är utmattad och har ständigt ont under bröstet. Jag sover dåligt, vilket jag aldrig gjort tidigare och snittar på 4-5 timmar sömn per natt. Jag som aldrig har trott på mediciner, aldrig tyckt att alvedon är något att hänga i grannen, ett jädrans hittepå. Dock är det jag som idag går runt med ett paket alvedon i väskan. Mina migrän anfall jag hade när jag var yngre har kommit tillbaka. Fyfan...

 

Varje dag går jag upp och går till jobb, jobbar sena kvällar, pluggar, tränar, hänger med vänner, städar, tvättar och lagar mat. Jag gör det med ett leende på läpparna men med en sten över mitt bröst. Jag undrar ständigt när det är dags för mig att känna att mitt hårda slit ger resultat. Jag är livrädd att jag om ett par år inser att livet har passerat förbi utan att jag har hunnit leva det. Utan att jag har hunnit njuta av de saker som jag faktiskt anser vara det viktigaste i livet.

 

Just nu ligger all min motivation till att orka i att det faktiskt bara är sex veckor kvar innan jag förhoppningsvisskan släppa all press i två månader. En hel sommar där fokus kan ligga på att få mig själv att må bra igen. Jag vet inte riktigt vad jag vill förmedla med detta inlägg, jag ville bara få det ur mig.