Fuck cancer!
Livet är inte rättvist, livet är inte som det ska vara just nu.
Jag är arg och frustrerad, ledsen och fundersam.
Arg på orättvisan, frustrerad på informationen, ledsen på tanken och fundersam över framtiden.
Idag kommer jag spendera min tid med min mormor. Min älskade mormor.
Jag har slagits med tankarna om att strunta i det, strunta i besöket för att ha kvar bilden av min starka friska mormor men nä jag hade aldrig förlåtit mig själv om jag hade varit så egoistisk.
Livet är skört men inte över än. Hon ska kämpa, hon är stark, det är inte dags än, det får det inte vara.
Tanken av att hon satt framför mig för en vecka sen, krasslig men ändå stark och på framgång gör att jag har svårt att förstå hur illa det faktiskt är just nu. Det får mig även att reflektera över hur skört livet är och hur vi aldrig får glömma att visa och säga hur mycket vi älskar våra nära och kära, hur mycket vi uppskattar deras närvaro.
