Ännu en arbetsdag
Ännu en arbetsdag har gått. Jag klarar av det, tycker det är skönt att vara där. Där ligger fokus på annat. Fokus på eleverna och mitt arbete.
Idag på mitt mentors samtal pratade vi om sorg. Hur alla sörjer olika och hur alla behöver olika stöd och hur man tar sig igenom ett dödsfall och kommer tillbaka till vardagen.
Jag är en väldigt känslosam människa. Jag gråter, gråter så fort jag är ensam eller har en trygg famn att gråta i. Men så fort jag är tillsammans med andra är det viktigt för mig att vissa mig stark och kunna stötta. Jag kan inte ligga i fokus längre, det är inte jag som behöver en stödjande kram utan det är jag som skall ge en.
Jag vet inte vart jag vill komma med detta inlägg...det är så sjukt! När jag började skriva detta inlägg kände jag mig stark men just nu (5min) senare känner jag mig ensam, arg, ledsen, orolig och uppgiven. FAN alltså jävla helvetes skit!!!!
