En svacka i livet
Baaaahhh jag blir så trött på mig själv!
Jag har en fruktansvärd svacka i mig själv just nu. Jag går på autopilot när alla andra ser men när jag är hemma är jag som ett monster. Stackars Andreas! Jag är som en tonåring. Jag har så jäkla mycket hat och ilska i mig som bara vill komma ut. Jag är trött på att vara stark
Samtidigt som jag vill få ut allting är jag rädd för vad som kommer att hända när jag slutar gå på autopilot och tillåter mig själv att känna efter mer. Detta har känslomässigt varit ett jävligt tufft år med lycka och sorg blandat med varandra.
Jag är fortfarande fruktansvärt arg och besviken på den som nu bestämde att min mormor skulle försvinna utan att riktigt ens fått kämpa. Det där är en sorg som jag inte riktigt bearbetat, inte riktigt vill för det kommer göra så jävla ont!
Jag vill bara bort!
