Lördags tankar
Fan fan fan.... Alla mina tankar går bananas ikväll, i min ensamhet.
Jag är lycklig! . Lycklig över allt jag har, alla vänner, min familj, mitt hem, mitt jobb och lycklig över att jag får vara jag. Att jag har fått möjligheten att växa upp i ett land där jag är fri att få tycka vad jag vill. Ett land som ger mig tusen möjligheter till att bli den bästa jag kan bli. Jag värdesätter det högt och är jävligt tacksam för att Sverige är ett tryggt och säkert land att leva i.
Trots denna lycka gör kvällens ensamhet att tårarna bara rinner. Ikväll har jag gett mig själv möjligheten att gråta, gråta hysteriskt (ganska komiskt när jag tänker efter), hulka lite, låtit tårarna i tystnad rinna. Ja you name it!
Jag har också ett förflutet. Inget speciellt med det. Jag har haft en trygg uppväxt och ingen har väl egentligen någonsin gjort mig illa, men trots det finns det saker som gör ont och som påverkar mig än idag.
En sak som är typiskt för mig är att jag under hela min uppväxt har flytt från mina problem. Jag har aldrig velat böja huvudet och prata, pratar man inte så finns det ju ingen möjlighet att inse att man har fel, och jag har aldrig fel. Jag är en envis tjej med skin på näsan.
Ju äldre jag har blivit så har även verkligheten kommit ifatt mig. Jag är inte felfri (även om jag ofta påstår det).
Jag har mina brister som jag måste arbeta med för att utvecklas som människa.
Kolla just detta jag menar med att mina tankar går bananas! Det här är ju bara babbel! Babbel utan något sammanhang! Skärpning på mig!
Godnatt alla!
