Älskade Andreas<3
Jag är så fylld av kärlek till min man. Mannen som gör mig lycklig bara genom att finnas.
Senaste månaderna har han växt något enormt i mina ögon. Som att han har blivit vuxen och insett vad som är viktigt i livet för honom och vad han behöver göra för att komma dit.
En arbetskamrat till mig ( manlig sådan) sa till mig under ett samtal om födelsedagspresenter till sin respektive att jag inte skulle förvänta mig någonting av NÅGON
kille innan den fylld
25. Killar har andra prioriteringar i livet innan dess. Självklart kan det skilja några år hit eller dit men jag förstod verkligen hans poäng i samtalet.
Men i allafall, jag tror att Andreas har börjat närma sig den där "25" års gränsen. Andreas har börjat göra så himla mycket saker för mig eller mer för oss än han någonsin gjort tidigare.
Ni kan väl bara föreställa er chocken jag fick i söndags när jag kom ur duschen och Andreas står och dammsugar BAKOM sängen!!! Jag blev helt till mig!!!
Eller som idag när han jobbade sent och klockan var efter 22 när han kom hem men körde omvägen om macken för att köpa Polly till mig för att jag var sugen.
Jag ville typ pussa sönder honom!
