Söndag
I skrivande stund åker jag över hallandsåsen. Det gör ont i mig. Bakom mig lämnar jag allt som betyder något, allt som någonsin har betytt något. Min kärlek, min familj.
Efter 2 helt underbara dagar med noll stress, mycket kärlek och mycket skratt ska jag nu spendera ytterligare en vardag i min ensamhet. Jag är inte van vid att vara ensam och jag hanterar det inte bra. Jag har sååå mycket att göra, så mycket som behövs betas av, men jag sitter oftast i en dvala, ledsen och fundersam. Frågar mig själv om jag gör rätt. Frågar om vi kommer klara av det här.
Jag vet att jag är stark, jag vet att vi är starka tillsammans men det gör det inte lättare. Detta är svårt och påfrestande och jag längtar efter min prins hela tiden.
Kommentarer
Trackback
