Livet

Jag undrar om det är dags för mig nu. Dags att bli sjuk. Jag har noll energi, verkligen noll energi och en jävla huvudvärk. Antingen så börjar jag bli sjuk som sagt eller så är det kroppens sätt att säga ifrån att nu får det räcka!


Jag stressar! Stressar, stressar, stressar. I flera år, typ sen jag var 15 har jag jobbat på helgerna samtidigt som jag har haft skolan att ta hand om. Denna sommaren var första sommaren då jag hade en riktig semester. Semestern blev ju tyvärr inte som planerat och jag spenderade veckorna med att stressa och vara orolig.

De senaste två åren har jag gått upp i tid på mitt jobb. Jag har i dagens läge en anställning på 50%. Jag sliter och sliter och sliter. Jag älskar att jobba, jag älskar mitt jobb men det tar på en. Det är så mycket som man får lägga åt sidan då man arbetar kvällar och helger. Att försöka ha ett socialt liv är svårt. Att försöka hinna med allt man behöver hinna med när man flyttat hemifrån är svårt.


Att jag sen dessutom är en människa som har stora krav på mig själv gör inte saken lättare. Jag gör inget halvdant och jag tycker det är extremt viktigt att vara en framgångsrik människa. Jag är inte lat och jag är inte den som klagar.

Men denna stressen börjar bli för mycket nu. Jag har ont under bröstet!


Jag har 2 helger kvar att arbeta på mitt jobb, efter det är mitt mål att aldrig mer arbeta helg! Aldrig mer i hela mitt liv! Mitt mål är att sätta mig och mitt förhållande med Andreas, mina vänner och min familj i första hand.

Jag behöver få ett lugn i min kropp och jag behöver finnas där för mina närmsta. Jag behöver fokusera på det i livet som verkligen är viktigt! Det kommer bli mitt mål år 2013: att ta vara på livet och de människor som är mig närmast.


Med det sagt skall jag nu njuta av kvällen, pussa på mannen i mitt liv och ta ett par djupa andetag innan det är dags att möta en ny dag imorgon!


Kommentarer
Postat av: Sandra

Jag hoppas inte att det är Ida som har smittat dig :/ och vet du vad, jag tycker att du har varit väldigt stark och duktig under alla dessa år med både skola och jobb. Jag personligen hade verkligen inte orkat. Blicka framåt, det blir bara bättre <3

2012-11-21 @ 08:23:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0