i livet är varje slut bara början på något nytt

Precis som jag tidigare skrivit idag så har jag mitt hjärta utanför kroppen just nu. Jag är så känslig och lättpåverkad av allt idag. Gamla minnen ploppar upp från ingenstans och jag försöker verkligen hantera dem men det är svårt.

 

Jag kan bli så arg på mig själv ibland, så jävla arg att jag flydde, för ja det gjorde jag. Jag flydde från Malmö och den ångesten staden gav mig. Jag flydde för jag trodde att livet var lättare någon annanstans. Jag var så trött på allt med Malmö, trött på att räknas som liten, fast jag kände mig vuxen och trodde jag klarade allt själv. 

 

Det är lätt att vara efterklok och inse att det jag hade där kommer jag aldrig att få igen. Jag levde det perfekta livet på många sätt. Jag levde i nuet. Visst jag hade mina problem, men vad var det för problem egentligen? Ett vanligt tonårsliv med kärleksproblem och gnabb med mina föräldrar.

 

Missförstå mig inte, jag ångrar inte att jag flyttade hit, jag har lärt mig mycket om mig själv, insett att jag är tio gånger starkare som människa än jag någonsin trodde. Jag är självständig och vet att jag klarar allt jag tar mig an. Men....hade jag fått möjligheten att leva om mitt liv hade jag aldrig flyttat hit. Jag hade valt att stanna kvar och varit ung ett tag till. Att vara vuxen var inte så roligt som jag hade tänkt mig. Jag kastade mig in i ett nytt liv och försökte vara någon jag inte var...jag lurade både mig själv och hela min omgivning. Lurade hela min familj och vänskapskrets att jag mådde bra här och verkligen trivdes, när jag egentligen bara ville bryta ihop och ge upp och fly en gång till. Men nej jag är ingen som misslyckas. Nu är det ett halvår kvar innan jag är färdig med min utblidning. Vad jag väljer att ta vägen efter det vet jag inte än, jag är väldigt sugen att flytta hem till Malmö.

 

Visst, det finns en annan person jag måste ta hänsyn till, vad vill han egentligen? Men som jag känner i dagsläget så spelar hans åsikt ingen roll. Inte så att jag vill vara utan honom...men jag har så mycket att hämta där som jag inte har här, så mycket jag vill vara en del av som jag inte kan vara härifrån. Jag låter säkert jätte egoistisk när jag skriver såhär men jag kan inte hjälpa det...jag har känt mig halv i 3 år nu, jag måste få vara hel snart igen annars kommer jag inte palla!

 

Bara lite tankar sådär en dag när jag har hjärtat utanför kroppen:)