25 april
I dag för exakt 3 år sedan blev jag och Andreas ett par. Efter 7 år av vänskap genom en cyber värld blev året 2009 det år jag aldrig kommer glömma. Alla "shoppingresor" till Göteborg med mina fina tjejkompisar för att träffa killen jag kallade min bästa vän men som jag aldrig hade träffat. Alla nätter i telefon där vi diskuterade allt mellan himmel och jord och valet att sätta sig i en bergochdalbana som jag ännu inte har klivit ur definerar våren 2009.
Andreas var min bästa vän som blev min stora kärlek. Vi är fortfarande unga och har mycket att lära innan vi är "vuxna" och redo för familjeliv och fredagsmys. Vi gör fortfarande båda två misstag och sårar varandra då och då men vi äskar varandra och vi lär oss nya saker, av och om varandra varje dag.
Andreas är allt jag behöver för att må bra. Han är killen som fortfarande får mitt hjärta att slå volter så fort han kollar mig i ögononen, med hans mörka vackra ögon. Han är killen som får mig att se en framtid med barn, hus och volvo.
Mot Andreas kommer jag ALLTID vara tacksam för att han fick mig att orka hela årskurs 9 då jag helst av allt ville ge upp. Mot Andreas kommer jag ALLTID vara tacksam för att han har visat mig att jag kan klara allt jag vill bara jag försöker. Mot Andreas kommer jag alltid vara tacksam för att han är han, för att han älskar mig för den jag är och för att vi är vi.
Vår kärlek är kanske inte perfekt i någon annans ögon, men i mina ögon är den allt jag vill ha och allt jag behöver för att vara lycklig.
Vår resa tillsammans har bara börjat...
Andreas var min bästa vän som blev min stora kärlek. Vi är fortfarande unga och har mycket att lära innan vi är "vuxna" och redo för familjeliv och fredagsmys. Vi gör fortfarande båda två misstag och sårar varandra då och då men vi äskar varandra och vi lär oss nya saker, av och om varandra varje dag.
Andreas är allt jag behöver för att må bra. Han är killen som fortfarande får mitt hjärta att slå volter så fort han kollar mig i ögononen, med hans mörka vackra ögon. Han är killen som får mig att se en framtid med barn, hus och volvo.
Mot Andreas kommer jag ALLTID vara tacksam för att han fick mig att orka hela årskurs 9 då jag helst av allt ville ge upp. Mot Andreas kommer jag ALLTID vara tacksam för att han har visat mig att jag kan klara allt jag vill bara jag försöker. Mot Andreas kommer jag alltid vara tacksam för att han är han, för att han älskar mig för den jag är och för att vi är vi.
Vår kärlek är kanske inte perfekt i någon annans ögon, men i mina ögon är den allt jag vill ha och allt jag behöver för att vara lycklig.
Vår resa tillsammans har bara börjat...
Kommentarer
Trackback
