dag 2: Min första kärlek
Att skriva om sin första kärlek är svårt för att för mig är det här med sin första kärlek en riktig tolkningsfråga. Är ens första kärlek den där personen som man för första gången kände ett riktigt pirr i magen för på låg och mellanstadiet. Eller är ens första kärlek den person som man sa jag älskar dig till och verkligen MENADE det för första gången?
Jag menar att vara förälskad i någon och att vara kär är för mig två helt olika saker. Och dessutom de killar som jag kände att jag var "kär" i när jag var yngre är inte alls kärlek när jag tittar tillbaka på det idag.
Jag har varit i förhållande och sagt jag älskar dig till personer som jag idag inte förstår HUR jag trodde det var kärlek, HUR jag trodde att det var att älska någon.
Jag kan inte komma riktigt överens med mig själv vem som är min första kärlek eftersom jag inte själv har tolkat klart frågan:S
Därför kör jag min lilla egna version av detta:S
Mitt första pirr i magen som varade i många år var för en kille som heter Zahoor. Jag hade ett gott öga till honom redan på dagis och det fortsatte att vara så hela låg och mellanstadiet. Detta var dock inget som var besvarat.
Mitt första förhållande var med Niklas under åttan. Jag tittar tillbaka på det idag och skrattar lite för mig själv...det där var ju inte kärlek:S möjligtivs ett litet pirr men absolut inte riktig kärlek.
Mitt andra förhållande var med en kille som heter Kim. Vi var tillsammans i mer än tre år. Jag vill verkligen göra detta så rättvisst som möjligt. Jag menar jag spenderade så oerhört mycket tid med denna kille och jag har en väldig respekt för honom och det vi delade tillsammans. Vi hade gått i samma klass under hela högstadiet men aldrig lagt någon som helst tid på varandra. Det var sommaren mellan 9:an och gymnasiet som vi för första gången hängde med varandra eller vad man skall kalla det. Vi blev efter några veckor tillsammans och var på många sätt oskiljaktiga.
Desto äldre vi blev desto mer klarare blev det för mig att vi inte skulle bli gamla tillsammans. Vi ville väldigt olika saker med livet och växte helt enkelt ifrån varandra.
Dock kan jag säga såhär. Det jag delar tillsammans med min sambo idag, det går inte att jämföra med något annat. Det jag känner för honom går inte att beskriva i ord. Detta är något som vi har utvecklat tillsammans under många många år, något som utvecklades ur en väldigt stark vänskap som vi haft sen vi var 13. Detta är något som går högre än kärlek, högre än något annat jag någonsin kännt.
Jag menar att vara förälskad i någon och att vara kär är för mig två helt olika saker. Och dessutom de killar som jag kände att jag var "kär" i när jag var yngre är inte alls kärlek när jag tittar tillbaka på det idag.
Jag har varit i förhållande och sagt jag älskar dig till personer som jag idag inte förstår HUR jag trodde det var kärlek, HUR jag trodde att det var att älska någon.
Jag kan inte komma riktigt överens med mig själv vem som är min första kärlek eftersom jag inte själv har tolkat klart frågan:S
Därför kör jag min lilla egna version av detta:S
Mitt första pirr i magen som varade i många år var för en kille som heter Zahoor. Jag hade ett gott öga till honom redan på dagis och det fortsatte att vara så hela låg och mellanstadiet. Detta var dock inget som var besvarat.
Mitt första förhållande var med Niklas under åttan. Jag tittar tillbaka på det idag och skrattar lite för mig själv...det där var ju inte kärlek:S möjligtivs ett litet pirr men absolut inte riktig kärlek.
Mitt andra förhållande var med en kille som heter Kim. Vi var tillsammans i mer än tre år. Jag vill verkligen göra detta så rättvisst som möjligt. Jag menar jag spenderade så oerhört mycket tid med denna kille och jag har en väldig respekt för honom och det vi delade tillsammans. Vi hade gått i samma klass under hela högstadiet men aldrig lagt någon som helst tid på varandra. Det var sommaren mellan 9:an och gymnasiet som vi för första gången hängde med varandra eller vad man skall kalla det. Vi blev efter några veckor tillsammans och var på många sätt oskiljaktiga.
Desto äldre vi blev desto mer klarare blev det för mig att vi inte skulle bli gamla tillsammans. Vi ville väldigt olika saker med livet och växte helt enkelt ifrån varandra.
Dock kan jag säga såhär. Det jag delar tillsammans med min sambo idag, det går inte att jämföra med något annat. Det jag känner för honom går inte att beskriva i ord. Detta är något som vi har utvecklat tillsammans under många många år, något som utvecklades ur en väldigt stark vänskap som vi haft sen vi var 13. Detta är något som går högre än kärlek, högre än något annat jag någonsin kännt.
Kommentarer
Trackback
