Ingen är odödlig, även om vi så hade önskat det ibland
Jag och min familj går just nu igenom något som är väldigt jobbigt....
Detta är första gången jag är med om ett dödsfall på såhär nära håll. Detta är första gången en människa dör som jag har en nära relation till, en människa som jag värdesätter högt och har stor respekt för.
Jag känner en stor sorg men samtidigt en stor lättnad, hon hade inte varit sig själv på ett bra tag och det som hände var bäst för henne. Detta dödsfall var inget oväntat eller oarbetat rent psykiskt. Människor lever inte förevigt och hennes tid var kommen. Hon hade levt sitt liv, fått se två av sina barn bli vuxna, få barnbarn och dessutom barnbarnsbarn. Men bara för att det inte var oväntat gör det inte mindre ont. Hon var två veckor ifrån sin hundraårsdag och på något sätt kändes hon odödlig.
Mitt starkaste minne av min gammelfarmor var när hon dagen efter sin 90 års dag ringde och berättade att hon hade ont i ryggen, på frågan varför hon hade ont i ryggen svarade hon att hon hade varit ute och dansat dagen innan. Man kan inte göra något annat mer än att le och bli lycklig. Att hon är ute och dansar på sin 90 års dag visar bara vilken livsglädje hon hade och förmedlade till de som var lyckligt lottade till att få vara en del av hennes liv.
Mina tankar går just nu till min mamma som har mist sin farmor och till min morfar som har mist sin mamma. Jag önskar jag hade kunnat vara närmre just nu, bara för att kunna ge en kram. Jag älskar er!
Detta är första gången jag är med om ett dödsfall på såhär nära håll. Detta är första gången en människa dör som jag har en nära relation till, en människa som jag värdesätter högt och har stor respekt för.
Jag känner en stor sorg men samtidigt en stor lättnad, hon hade inte varit sig själv på ett bra tag och det som hände var bäst för henne. Detta dödsfall var inget oväntat eller oarbetat rent psykiskt. Människor lever inte förevigt och hennes tid var kommen. Hon hade levt sitt liv, fått se två av sina barn bli vuxna, få barnbarn och dessutom barnbarnsbarn. Men bara för att det inte var oväntat gör det inte mindre ont. Hon var två veckor ifrån sin hundraårsdag och på något sätt kändes hon odödlig.
Mitt starkaste minne av min gammelfarmor var när hon dagen efter sin 90 års dag ringde och berättade att hon hade ont i ryggen, på frågan varför hon hade ont i ryggen svarade hon att hon hade varit ute och dansat dagen innan. Man kan inte göra något annat mer än att le och bli lycklig. Att hon är ute och dansar på sin 90 års dag visar bara vilken livsglädje hon hade och förmedlade till de som var lyckligt lottade till att få vara en del av hennes liv.
Mina tankar går just nu till min mamma som har mist sin farmor och till min morfar som har mist sin mamma. Jag önskar jag hade kunnat vara närmre just nu, bara för att kunna ge en kram. Jag älskar er!
Kommentarer
Postat av: Mia -Livet i Göteborg
Döden gör ont och är aldrig rolig, det är hemskt men för att kunna leva måste man till slut dö, man kan inte ha bara det ena.
Men 100 är då inte dåligt :) Det kan man verkligen kalla ett långt liv! :)
Trackback
