Känslomässigt vrak!

Gårdagen var en bergochdalbana! Jag är glad att jag har Andreas att luta mig mot när det är som värst. Spenderade de första timmarna av kvällen gråtandes och ville inte vara här, ville inte vara jag. Ville vara liten, ville vara någon annan.


Idag har jag en stor klump i magen. Jag behöver någon nära nära, någon som aldrig lämnar min sida idag, någon som får mig att tänka på annat.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0