i livet är varje slut bara början på något nytt

Är väldigt trött på alla som tjatar på mig om att jag är så fin så och att jag var för smal innan, inte smal smal utan för smal för att vara jag. Precis som att smal för mig och smal på någon annan är två skilda saker.

Det är inte NI som lever i min kropp. Jag lever i min kropp, jag skall trivas. Och det handlar inte om att vara smal eller inte smal det handlar om att känna sig hälsosam och må bra. Jag mår inte bra i denna kroppen jag har nu. Det ÄR inte kul att inte kunna knäppa sina favorit byxor längre. Det ÄR inte kul att känna sig obekväm i vad man än har på sig och framför allt ÄR det inte kul att ha ett sådant fruktansvärt sockerberoende som jag har.

Jag vet att det är jag själv som har satt mig i den sitsen jag sitter i nu, jag skyller inte på någon.  Jag vet också att det är jag själv som måste ta mig ur mitt beroende, det finns ingen som kan hjälpa mig utom mig själv.

Saken är den att jag vet att jag måste ta tag i detta nu. Jag är fortfarande ung, men en av mina högsta önskningar är att få bli mamma, självklar inte förrän om några år men endå. Att vara överviktig försvårar ens chanser att bli gravid och dessutom vet jag att det blir enklare att gå ner gravidkilona om jag innan en graviditet lever ett ganska hälsosamt liv.

Dessutom vill jag gärna leva som jag lär. Jag ska bli idrottslärare, jag ska uppmana unga elever till ett hälsosamt liv. Vem är jag att säga till dem hur man är hälsosam om jag inte själv är det?

Jag ska visa lite bilder från våren 2008 fram tills nu, efter det hoppas jag att ni förstår att den människan ni ser nu är ingen hälsosam människa, den människan har kommit till på grund av dåliga val som jag har gjort i livet.