Bussresa
Sitter på bussen och kommer på mig själv med att känna ren och skär glädje.
.
Jag har så mycket i mitt liv att vara lycklig över det är bara jobbigt att veta att de flesta saker och människor som jag gläds åt och med bor 25 mil ifrån mig. Att flytta till Göteborg var nog det mest impulsiva beslut jag någonsin tagit. Att tro att livet är grönare på andra sidan och fly från sina problem visade sig vara riktigt korkat.
Missförstå mig inte, jag trivs i Göteborg, jag älskar mina vänner här, jag älskar min pojkvän och jag älskar den nya familj jag fått genom honom, men livet är inte grönare i Göteborg bara blåsigare, och mina problem? Ja de försvann ju men jag har varit ganska bra på att skapa mig nya. Tydligen är det så livet fungerar. Livet är en labyrint och då och då kommer man komma till återvändsgränser och då får man hitta en ny väg och vandra på tills man hittar rätt.
.
Men nu har jag semester en vecka och åker hem, jag rymmer inte från mina problem (som egentligen inte är några problem utan mest bara det vanliga livet bestående av skola, jobb, åldersnoja, tjafs osv, ja för så spännande är mitt liv) utan jag väljer att kliva ur den Louise och blir semester Louise som inte ska göra något annat än ta vara på tiden jag har med mina nära och kära. Krama min gudson extra hårt som växer alldeles för snabbt, fika med underbara vänner, hänga med släkten, äta god mat och dricka gott, gå långa promenader i området där jag växt upp (vem vet kanske tar mig en spring tur, dojorna är faktiskt nerpackade) och kanske till och med hjälpa mamma att laga mat, inte för att jag måste utan för att jag vill för tiden med henne och min pappa är viktig och värdefull för mig.
.
Vi hörs!
Du är efterlägtad :)
