i livet är varje slut bara början på något nytt

Denna morgon kunde inte sluta sämre! Jag skulle varit i skolan nu men jag kan inte gå någonstans! Mina nycklar är helt borta, vänt upp och ner på lägenheten och de finns ingenstans!

Jag som verkligen ville idag, jag var verkligen taggad för squasch, eller hur det nu stavas:S

Jag har letat i 50 minuter men nu gett upp. Jag har gråtit och skrikit och ringt och varit arg på folk.

Jag är ett vrak och har så varit i två dagar. Jag gråter och gråter och gråter men jag vet inte för vad. Jag mår dåligt, riktigt dåligt men jag vet inte för vad.

Jag saknar min mamma och pappa, saknar att bo hemma, saknar att vara liten.

Jag har ångest för skolan och allt som skall klaras av där, ångest för att jag inte finns där för mina vänner i den grad som jag hade velat, ångest för att inte räcka till helt enkelt.

Jag behöver komma bort, släppa allt och bara dra. Helt själv hade jag velat vara. Inte någon hade jag velat ha med mig och inte någon hade jag velat träffa. Typ en öde ö där det enda jag kunde göra va att slappna av.

Men jag vet att i verkligheten är det inte möjligt. Jag komemr inte kunna dra, jag har massa skyldigheter här som jag måste göra. En av de skyldigheterna är att jag är skyldig mig själv att klara av min stora tenta på fredag. Därför ska jag göra om denna värdelösa morgon till en ganska så produktiv morgon där jag nu skall sätta mig ner och plugga, och göra något jag är bra på, nämligen att lägga allt det som gör ont, allt det som känns fel och dåligt långt långt långt bak i ett litet rum i min kropp. Där ska jag låsa in allt elände. I allafall tills inatt