Att växa tillsammans.

För nästan exakt ett år sedan tog jag mitt pick och pack och flyttade till Göteborg från Malmö, staden jag är född och uppväxt i.
.
Dagen jag flyttade minns jag som om det var igår. Det var den 1 augusti. Klockan var tidig morgon och mamma körde mig till bussen. Vi sa hejdå. Jag grät inte, inte så att mamma såg, men så fort jag satte mig på bussen började tårarna att rinna. Jag var på väg mot mitt nya liv där trygghet inte fanns, där jag var ensam och var tvungen att stå på mina egna två ben.
.
Efter några timmars resa var jag framme i Göteborg klev av bussen och åkte mot min nya bostad. Jag kom dit och det var tomt. Inte tomt på möbler eller saker utan på minnen. Här skulle jag skapa mig ett liv och egna minnen. jag var redo, redo för att bo själv och sköta mig själv, redo för att bli vuxen.
.
men....så hände det...det jag inte hade räknat med. Killen jag varit tillsammans med i enbart 4 månader kliver in genom dörren. Kollar på mig med sina fina ögon och får det att pirra i hela magen. Vi beter oss båda två väldigt nervöst, som om att det var första gången vi träffades typ:P
.
Sen den dagen har vi inte spenderat många nätter isär. Helt ärligt så är det en pina på många olika sätt.
.
Iallafall innan jag visste ordet av bodde Andreas där på heltid.
.
Att bo på en yta på 28 kvadrat två personer sätter stor press på ett förhållande tro mig. Speciellt när man varit tillsammans så kort tid och som vi haft ett distans förhållande. Jag trodde verkligen att jag kände Andreas men jag hade så himla fel. Allting blev väl egentligen bara fel. Vi spenderade mer tid med att bråka med varandra än att vara vänner. Trotts det var jag väldigt väldigt kär och lycklig. Allting vi gjorde var det mycket passion i. Tolka det hur ni vill...
.
Jag och Andreas visste båda två att vi inte kunde fortsätta på detta sätet. Vi behövde en förändring. Stod i vägskälet om vi skulle göra slut eller ge vårt förhållande en chans till fast på en annan plats. Hitta något vi kunde kalla vårat. Inte bo i MIN lägenhet som jag uttryckte mig väldigt många gåner. Lägenheten  var MIN Andreas inkräktade på MIN yta, fast vi delade hyra osv. ALLTING där var mitt. Vi ville ge OSS en chans till. Så vi sökte lägenheter och fick en ganska snabbt. Inte vilken lägenhet som helst utan en helt underbar stor två med lagom i hyra. Fortsättning följer...
bjuder på en bild från natten då jag och Andreas blev tillsammans...Louise måttligt onykter:s

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0