Min vän, mitt bollplank, min syster jag aldrig fick

Jag sitter just nu och försöker plugga, dricker ett kallt glas vatten och lyssnar på hög musik.

Helt plötsligt börjar jag gråta jag gråter gråter gråter gråter. Jag är inte ledsen, jag är inte arg men jag gråter, jag ler och gråter!

Jag har alldelles för  mycket känslor inom mig som alltid kommer fram så fort jag lyssnar på musik. Känslorna kan vara alltifrån glädje, ilska, kärlek och vänskap!

Alla dessa känslor är jag expert på att hålla inom mig, ja iallafall tills allt exploderar ut! Och i 90% av alla gånger är det just musiken som får känslorna att explodera!

Idag handlar mina känslor om min närmsta vän, den syster jag aldrig fick, mitt bollplank!

Jag tänker på hur vi alltid stöttat varandra. Vi kanske inte alltid gillat varandras beslut eller haft samma åsikt men vi har alltid hållt en hand på den andres axel och sagt att vi finns där , i vått och torrt!

Det finns vänner man med åren växer ifrån men jag vet att du inte är en sådan vän, Jag vet att du hade gått över eld och vatten för mig och du vet att jag hade gjort det samma för dig oavsett vad!

Det är nu 25 mil mellan oss men det gör ingenting för inget kommer förändra våran vänskap någonsin!

My jag vill att du ska veta att du aldrig behöver vara rädd för vad livet har att ge dig, du behöver aldrig känna dig ensam, jag kommer stå bredvid dig . Du betyder allt för mig









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0