i livet är varje slut bara början på något nytt

första gången på många många år känner jag mig helt värdelös. Jag har aldrig känt såhär, jag har aldrig tvivlat på vem jag är eller vad jag vill. Jag har alltid haft ett stort självförtroende och haft ett mål med varenda liten sak jag har gjort här i livet och dessutom fått allt jag vill.

När jag flyttade till Göteborg följde jag mitt hjärta. Jag lyssnade faktiskt på mitt hjärta för första gången någonsin. Tog hjärtats parti framför min hjärna. Det är något jag aldrig har ångrat. Detta är ett äventyr som man bara får chansen till en gång i livet. Och tro det eller ej men jag trivs verkligen här i denna staden.

Någonting jag dock inte trivs med är att mina vänner inte är här. Jag vet att jag inte är ensam här, jag har ju Andreas, min andra halva, min bästa vän, den jag vill dela allt med. Men trots det är det något som saknas här. Mina tjejkompisar My, Anna, Malin, Sandra och Lennie såklart. jag saknar dom så oerhört mycket. och helt ärligt är det dem jag har att tacka till att mitt självförtroende alltid har varit på topp och att jag alltid har känt mig stark, för det är de som har lyft upp mig, de som har hållt mig flyttande när allt annat har rasat.

Visst finns sms, telefonsamtal, msn facebook osv och det utnyttjar jag så mkt jag bara kan, men det kan inte jämföras med att sitta öga mot öga med dem. dra torra skämt eller berätta de hemligaste av hemligheter för varandra.

Idag känner jag mig svag,riktigt svag