att få ut saker och ting
Jag blir galen av mig själv. Människan jag hela mitt liv har lutat mitt söta lilla huvud mot kan jag inte få fram ett vettigt ord till nu.
De senaste 6 åren är det till honom jag alltid ringt då jag har haft problem, mått dåligt eller bara kännt för att snacka. Han har aldrig dömt mig, bara lyssnat och gett bra råd. Jag har gjort samma för honom. Det är sånt vänner gör! Allting va ju så okomplicerat vi levde så långt ifrån varandra hade ingen anning om vad den andra egentligen gjorde eller hur den andra egentligen var i sitt liv. Vi visste bara det som våra ord till varandra sa. Jag är oerhört tacksam för alla de nätter då han har tröstat mig och skrattat både med mig och mot mig.
Allting är inte så okomplicerat längre. Känslor som jag inte vet vad jag ska tänka eller tycka om har uppstått för den dära killen som jag enbart träffat ett fåtal gånger i hela mitt liv.
Tyvärr har det gjort att jag känner att jag inte längra kan säga vad jag har i mitt huvud. Jag kan inte vara djup på samma sätt längre, rädslan för att bli sårad är för stor.
jag är rädd för att om jag tar upp ämnet få svaret tillbaka att han inte känner samma sak. Jag vill bara veta. Jag önskar att han vore ärlig mot mig.
Jag har redan fallit djupt...jag vill inte falla ännu mer om jag inte har någon där som tar emot mig.
Det finns hundratals små tecken som jag försöker tolka, men han gör det inte enkelt för mig...
Jag visste redan från första början vad jag gav mig in på..frågan är om det är värt det
De senaste 6 åren är det till honom jag alltid ringt då jag har haft problem, mått dåligt eller bara kännt för att snacka. Han har aldrig dömt mig, bara lyssnat och gett bra råd. Jag har gjort samma för honom. Det är sånt vänner gör! Allting va ju så okomplicerat vi levde så långt ifrån varandra hade ingen anning om vad den andra egentligen gjorde eller hur den andra egentligen var i sitt liv. Vi visste bara det som våra ord till varandra sa. Jag är oerhört tacksam för alla de nätter då han har tröstat mig och skrattat både med mig och mot mig.
Allting är inte så okomplicerat längre. Känslor som jag inte vet vad jag ska tänka eller tycka om har uppstått för den dära killen som jag enbart träffat ett fåtal gånger i hela mitt liv.
Tyvärr har det gjort att jag känner att jag inte längra kan säga vad jag har i mitt huvud. Jag kan inte vara djup på samma sätt längre, rädslan för att bli sårad är för stor.
jag är rädd för att om jag tar upp ämnet få svaret tillbaka att han inte känner samma sak. Jag vill bara veta. Jag önskar att han vore ärlig mot mig.
Jag har redan fallit djupt...jag vill inte falla ännu mer om jag inte har någon där som tar emot mig.
Det finns hundratals små tecken som jag försöker tolka, men han gör det inte enkelt för mig...
Jag visste redan från första början vad jag gav mig in på..frågan är om det är värt det
Kommentarer
Postat av: Anonym :P
JAG KAN TA EMOT DIG! :)
Trackback
