i livet är varje slut bara början på något nytt

Jag har en egen lägenhet med hyra som skall betalas, andra räkningar som skall betalas, ett jobb att skötta och andra saker som skall prioriteras, fixas och ordnas.

Jag kan inte längra räkna med att någon annan skall skötta detta åt mig, inte räkna med att pappa ser till att allt blir betalt i tid och om det saknas lite pengar så finns han där att hjälpa mig...

Eller där ljuger jag...jag vet att han hade ställt upp om jag verkligen hade behövt det...men jag vill verkligen inte det..Jag tycker om att känna mig självständig... jag har ett jobb där jag tjänar så att jag klarar mig...

Om en månad flyttar jag på riktigt, då går det inte längre att låna en tjuga till bussen av brodern eller mina föräldrar...kan inte ringa när mamma är o påväg hem från jobbet och be henne handla med något gott... Om en månad så är det fakitskt bara JAG i MIN lägenhet och jag ska klara mig på den inkomsten jag har jobbat ihop själv....Men det kan jag oroa mig för då...det är faktiskt en hel månad kvar och jag ska njuta till max och utnyttja denna underbara situationen jag lever i.

Jag har även tänkt på att jag inte för fem öre känner mig vuxen...jag känner mig riktigt liten, som att jag har hela livet framför mig, vilket jag iförsig har men ja ni fattar. Det är typ som att jag är delad i två...samtidigt som jag vill vara vuxen och självständig vill jag vara liten och ha min familj runt omkring mig... veta att kl 7 står det mat på bordet, mina kläder blir tvättade och allt sånt där...

jag vill inte vara splittrad...men jag antar att man är såhär när man varken är vuxen eller ett barn längra....jag hoppas det går över snart...riktigt snart!