i livet är varje slut bara början på något nytt

Många verkar tro att när man är den som dumpar går man vidare enklare och smärtfriare. Tro mig så är inte fallet. Hela den här processen med att bryta upp med en person som man har delat sitt liv med i så många år var och är mycket smärtsammare än vad jag någonsin har trott.

Jag har verkligen kommit över mitt ex, inte det. Jag saknar inte honom, inte det. Det jag menar med att det är smärtsammare än vad jag trodde är att jag har blivit sååå mycket försiktigare när det kommer till att dela mitt hjärta med någon.

Egentligen vill jag leva ensam resten av livet för då riskerar jag inte att bli sårad igen, men mitt hjärta verkar inte vilja samma sak. Mitt hjärta är verkligen redo att tillhöra någon annan igen, min hjärna inte. ´

Jag har ingen anning om vad jag ska göra, välja hjärtat eller hjärnans väg?

Hjärtat säger att det tillhör honom, har egentligen gjort det en längre tid. Min hjärna säger att handlingar väger tyngre än ord. Lita inte på vad han säger, han har trots allt inte varit helt ärlig mot dig tidigare.

Men den lilla del av min hjärna och mitt hjärta som samarbetar säger till mig att han betyder allt. Att han är den som alltid har ställt upp när något har hänt och aldrig dömt mig. skrattat och gråtit med mig. Varit en av dem som betytt mest i alla år,trotts att han finns så långt borta. Det måste väll endå betyda en del?

Jag tänker och tänker men kommer aldrig till något vetigt svar, jag antar time will tell så att säga...
Dock hade jag gärna sett in i framtiden, sett om det hade kunnat bli så bra som jag tror att det verkligen kan bli, eller om det helt enkelt bara är ett hopplöst fall