i livet är varje slut bara början på något nytt

Dagen idag har varit lite upp och ner, STRESS följt av en mkt trevlig eftermiddag och kväll.

Jag lyckades göra av med min telefon och kunde inte minnas om jag ens hade tagit med mig den hemifrån. I facket till min telefon hade jag både körkort och bankkort. Jag kunde inte koppla av så jag körde hem och letade efter telefonen. Ingen telefon hemma. Den var alltså borta! 

Jag fick panik!  Skulle jag vara hemma själv, ett , kanske två dygn till utan telefon och möjlighet till kontakt med omvärlden. Var så fallet skulle jag ge mig fan på att ungen skulle bestämt sig för att komma inatt. Jag menar jag är hundra på att stjärnan kommer vara väldigt lik sin pappa, pappa Andreas älskar att jävlas så det lär säkert stjärnan göra också!

Ville bara gråta!

Kom tillbaka till skolan och ett par elever sprang emot mig med ett stort leende på läpparna! De hade hittat min telefon! Jag ville börja gråta! Jag blev så glad! Var hade de hittat den då? Jo nu ska ni få höra...mellan ett par pallplintar. Jag hade alltså lagt den där imorse och sen hade telefonen trillat ner mellan pallplintarna. HUR kunde jag inte minnas att jag hade haft den i idrottshallen????

I alla fall sedan blev dagen bara bättre. Slutade tidigt och åkte och handlade för att göra pizza. Fick besök av Mysan och sen åkte vi till Burlöv center. Shoppade en klänning till stjärnan i storlek större. Kommer nog passa henne bra när vi är i Brasilien. 

Nu ser jag greys anatomi och känner på stjärnans sparkar. Ganska obehagligt faktiskt haha! Det är liksom en hel människa där inne nu! En 3 kilos bebis som får plats inom mig! DET ÄR LÄSKIGT! 

Två dagar kvar att jobba nu innan jag säger hejdå till arbetslivet ett tag. Ska bli skönt!