25/6-2013
Resan har börjat! Jag sitter på tåget på väg mot Gbg. Jag borde vara glad och lycklig, vilket jag kanske egentligen är men det här med att vara ensam klarar jag inte. Jag tänker, tänker, tänker!
Varje jävla låt påminner mig om min ilska och om allt det goda i livet som jag tycker min mormor skulle få uppleva med mig. Smärtan ligger på ytan och jag vet att jag måste bearbeta det men jag vill inte! Jag vill inte ha ont, inte känna någonting, låtsas som att allt är som det ska, som det alltid har varit!
I Göteborg skall tårarna mot mina kinder vara ett minne blott. Jag ska njuta av kvalitetstid med min bff, hon förtjänar en glad Louise!
Kommentarer
Trackback
