Superwoman?
Ibland undrar jag hur jag orkar? Hur jag alltid lyckas prestera trots att jag inte har någon som helst energi. Hur jag har fått egenskapen (på gott och ont) att aldrig kunna låta saker vara. Tillexempel strunta i allt för en dag och bara njuta. Vad är njutning? jag kan inte njuta om jag inte har allt färdigt och färdigt blir jag fan aldrig.
Under hela min gymnasietid gick jag i skolan,tränade själv samt var aktiv tränare i en gymnastikförening 8 timmar i veckan. Under hela min högskoleperiod 3,5 år studerade jag heltid, tränade aktivt samt arbetade mellan 60-100h i månaden, året runt. Samtidigt flyttade jag hemifrån och fick hantera stressen och pressen med allt vad det innebär, att bli vuxen. Behöva ta ansvar, städa, laga mat och betala räkningar. Jag blev färdig med min utbildning i januari och började arbeta som lärare, eller blev jag verkligen färdig?
Idag, 4 månader efter avslutade studier sitter jag fortfarande i träsket. Jag pluggar fortfarande, som många nog vet Därför ser min vardag ut som följer. Jag arbetar heltid som lärare (ett mycket mer krävande arbete än vad jag någonsin trodde), utöver detta tränar jag aktivt 4-5 gånger i veckan, pluggar heltid samt försöker ha ett socialt liv.
Jag frågar mig ofta om det är det här som är meningen med livet. Att jag en lördag skall sitta vid denna datorn och behöva plugga när alla andra gör roliga saker och har en möjlighet att njuta av sitt liv. Givetvis är det inte meningen med livet men ett ont måste för att nå de mål som jag har satt upp för mig själv, för att nå de drömmar som jag vill, för att bli den människan som jag vill.
Energin till att orka går givetvis upp och ner men just nu är den i botten och det finns vissa saker som jag måste prioritera bort för att hinna med och orka. Jag ÄR ingen superwoman även om jag önskat. Jag ÄR inte mer än en människa.
Ganska ofta den senaste tiden har jag haft dåligt samvete för att jag prioriterat bort det som egentligen är det mest värdefulla som finns i livet, mina vänner. Jag har prioriterat bort mina vänner på det sättet att jag inte har hört av mig eller inte har tid till att träffas. Jag HOPPAS och vet att de inte tar illa upp men jag vill ändå säga det, jag älskar er alla och jag uppskattar er alla, JUST NU är det bara jobbigt.
8 veckor kvar till sommarlov, 8 veckor innan semester. Jag behöver bara stå ut och hålla uppe energin 8 veckor till. Tro mig jag räknar ner.
Under semester hoppas jag kunna hitta lite mer energi och bara kunna njuta av livet. Tills dess så kommer jag vara sådan här... icke närvarande!
Kommentarer
Trackback
